lördag 26 december 2015

Julbordets dukning

När det kommer till julbordets dukning på julafton har jag inget som helst behov av förnyelse. Om du vill se nytänkande julbordsdukningar så hittar du inte det här hos mig - här är det snarare: "The same procedure as every year..."

Julen är nog den högtiden som jag har minst behov av att variera. Jag tycker om att den är och ser ut som den har gjort sedan vi började med att fira julen hemma hos oss när barnen var små. Såklart ändrar jag ju lite grann, det är ju ändå en del av det roliga när man är inredningsintresserad och lite julnörd. Hyacint- och amaryllisarrangemangen exempelvis ser ju lite olika ut från år till år men de yttre ramarna är förhållandevis ganska så lika från det ena året till det andra, som juldukningen.

Duken har jag haft i många år nu, en mönstrad grön duk med röda inslag. Servisen jag dukar med är Elisabeth från Rörstrand, en servis som jag ärvt efter min mormor. När jag var liten åt vi alltid juldagsmiddag hos henne på just dessa tallrikar. Besticken i teak är också ett arv efter mormor.


Till detta har jag röda Iittalaglas och röda trähästar från Staffansgården. Växten i mitten däremot brukar jag variera. I år blev det plättar i luften i favoritkrukan från Sturehofs krukmakeri.




Önskar er alla en fin fortsättning på julen.

3 kommentarer:

  1. När jag var barn ville jag verkligen att julen skulle pyntas likadant varje år. Det gav någon slags trygghet tror jag. Jag gör nog lite likadant även som vuxen och tar inte lite förnyelse varje år men stommen består. Så fint du har fångat ditt bord i sista bilden och dina röda hästljustakar är så fina. Önskar dig god fortsättning! Kram Merja

    SvaraRadera
  2. Enkelt och snyggt! Själv har jag i år fått en ljuslåda à la Ernst (maken har snickrat!) och köpt en ny duk, grafitgrå, inte dumt alls.
    God fortsättning!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  3. Tack själv för allt fint du visat och varma kommentarer. Jag tror vi började blogga ungefär samtidigt. Tiden går fort.
    Gott nytt år och kram
    Anette

    SvaraRadera

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar. Det värmer!