Det har jag sysslat med under helgen. Vädret bjöd på det bästa tänkbara, frostnupna mornar som övergick i vindstilla soliga dagar. Krukor som tömdes och kuddar som plockades in. Vemod blandat med lättnad. De ljusa kvällarna är ett minne blott och det är dags att börja kura skymning.
Nu förstår jag vad alla pratar om när det gäller silveraxets ljuvliga doft. Om en ENDA blomma kan dofta så ljuvligt hur är det inte då om alla knoppar skulle slå ut? Tyvärr tror jag inte att mina kommer att göra det. Det är tredje året som silveraxet står här och det är första gången som jag har fått EN blomma som slår ut! Misstänker att den får för lite sol på hösten här hos mig..
Avslutar med en morgonbild på frostat hustak och ullungrönnens röda bär som snart är ett minne blott. Ett glatt gäng trastar har, efter denna bild, käkat sin frukost här i dagarna tre!
Ja, det är alltid något särskilt när trädgårdssäsongen går mot sitt slut. Samtidig som det är vemodigt så är det också en lättnad att den är över och något annat kan börja. Jag gillar det ständiga årstidskretsloppet, det ger möjlighet till eftertanke och nystart. Och med det vill jag önska er alla bloggläsare en ny fin vecka!
Vaa, är din ullungrönn alldeles grön??? Min är röd-orange-gul. Och det började den bli för snart en månad sedan. Konstigt att din inte har skiftat färg.
SvaraRaderaSnålt med bara en ynka blomma på silveraxet. Jag håller tummarna för att några fler slår ut.
Kram
Katarina
Hear, hear! Håller med dig om vemodet och lättnaden. Din Ullungrönn är mystisk, grön fortfarande?! Hoppas den snart visar färg!
SvaraRaderaKram Kristina
Bra beskrivning på stämningen just nu. Själv velar jag när jag ska slå till och tömma krukor som fortfarande blommar även om skönhetsupplevelsen är lite lägre numera. Lite "chicken race" med vintern liksom...
SvaraRaderaKram
Elin
Konstaterade fenomenet jag också att din rönn är alldeles grön och Katarinas o Marias i Skåne har skiftat färg. Ingen frost hos er ännu? Kram Merja
SvaraRadera