fredag 7 mars 2014

Längtan efter en trädgård

Nu i mars är det 4 år sedan flyttade vi in i huset och det känns både som en evighet och som att vi flyttade in i går.
Trädgården är den största utmaningen - och för mig - den största passionen. Jag hade längtat i flera år efter en egen trädgård. Förut hade jag odlat i mindre skala och mest i krukor och nu äntligen fick jag min alldeles egna trädgård! Det finns mycket att önska och mycket att göra i trädgården. När vi övertog den var den övervuxen med kirskål och den var ganska luggsliten med gamla halvdöda träd och buskar. Efter de här första åren har jag fått lära mig att vara tålmodig (även om det är svårt). Jag har lärt mig att försöka vara nöjd med de partier som jag har jobbat med och inte lägga allt fokus på det som jag är missnöjd med. Det går väl sådär, kan jag erkänna. Ibland har jag lust att kasta in handduken (eller spaden rättare sagt) och bara ge upp för det är så mycket som jag både vill och som behöver göras. Ni vet drömmen om en pergola, ett vackert litet växthus, fina stenläggningar, uppvuxna träd, perfekt häck och perenner som växer och trivs... etc. etc.

Jag kommer så väl ihåg mitt första trädgårdsminne, den där dagen i mars för fyra år sedan när vi precis hade flyttat in. Från balkongen går det en trappa ner till trädgården, ner till en liten yta som är belagd med skiffer. Jag minns att jag tyckte att det var så vackert med skiffret som låg där. Jag ställde dit en stol, ett bord och en kruka och jag var överlycklig!


Men när första förälskelsen hade lagt sig så insåg jag att det var ju bara skiffret som var vackert.. resten var ju bara stampat jordgolv och växande ogräs. Så vad skulle jag göra med den där plätten som ligger i rakt söderläge? Jo, förverkliga drömmen om en alldeles egen "Piazza" (dock i zon 3 :)) Ett lavendelhav ville jag ha, så jag tog min första stapplande steg och planterade massor med små lavendelplantor.


...de växte till sig och piazzan utökades bl.a. med buxbom, pion, agave (i kruka), krypmalört, kattfot och lite andra torktåliga växter. Min pelargonsamling påbörjades också. Men växte gjorde också gräs och ogräs mellan skifferplattorna och jag tyckte att det såg "bösigt" ut och växterna försvann i allt det övervuxna.


Så efter några år bestämde vi oss för att lägga om skifferplattorna. Den snälle maken fick rycka in och göra det tunga jobbet.


Att sedan lägga tillbaka skifferplattorna och få ihop det igen är en hel vetenskap, men min kära man gjorde ett helt fantastiskt jobb! Vi påbörjade också gatstensprojektet med att lägga en rundad gång från piazzan och utåt i trädgården. Något som vi kommer att forstätta med när vi har samlat på oss mer gamla gatstenar.


Ett silverpäron har kommit till och förstås en liten ros till buxbomen och lavendeln!


och pelargonsamlingen växer, här tillsammans med min absoluta sommarfavorit, jätteverbena.


Ja, detta är en liten del av trädgården som är ok, andra delar däremot :)...men snart kommer fler härliga utmaningar! Önskar dig en härlig fredag med hopp om ett soligt trädgårdsväder i helgen!

4 kommentarer:

  1. Vilken fin liten piazza du har skapat! 🌸 Charlotte

    SvaraRadera
  2. Visst är det så att det finns delar av trädgården man får ta tag i en annan gång och delar man är rätt nöjd med. Själv tycker jag att vi har alldeles för mycket gräsmatta, men med små barn hemma tänker jag att det behövs just nu. Det behövs ett ställe för (den hemska) studsmattan, för spring och fotboll och...mina trädgårdsambitioner får vänta lite.
    Hos dig blev det jättefint med nya uteplatsen! Kul att få se före-bilderna också!/Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Susanne att du tittade in hos mig! Jag är själv förtjust i före- och efterbilder, det ger så bra inspiration till vad man kan göra. Ha en fin söndagskväll/ Cathrine

      Radera

Tack för att du tar dig tid att lämna en kommentar. Det värmer!